Kongo ser dig!?

Då var det söndag. Vi skulle fara och bada. Sola lite. Det är ju käckt. Svart sand. Steker. Näe, ska börja från början. Hotellfrukost i vanlig ordning, vid det här laget var vi som less på det mesta, jag höll mig framöver mest till fruktsalladen och ananas och någon macka. Mätta och glada gick vi till hotellreceptionen och bad om att få en taxi till närmsta sandstrand. “No problem, I call.” Fint.

Den här taxichaffisen var rätt trevlig, frågade ut honom lite om det ena och andra, fick reda på att det skulle komma mer turister framöver och att dom aldrig visste vad det skulle bli för väder.  Han körde fort. Inte självmordsfort, men ändå. Det hela gick som smärtfritt och var framme på 20 minuter och kostade 6 euro.

Stranden var svart och jättevarm. Jag lade ut min lånade vita hotellhandduk och började ta av mig kläder, flickan gjorde lika dant. Smörjning och tillrättaläggande påbörjas, jag blir fort väldigt varm. Ligger mest och vrider mig och vill in i skuggan. Efter en stund blir Theresa också varm och vi kommer överens om att vi ska testa Atlanten, se vad alla gnäller över. Först fick vi ju en riktigt fin överraskning när vi skulle gå ner, sanden blev riktigt varm, det var däremot närmre till vattnet när det började göra riktigt ont än tillbaka till filtarna.

Jag hade lite felaktiga förhoppningar när jag skulle hoppa i, med tanke på hur varmt och fint och grönt det var så fick jag för mig att vattnet skulle vara varmt också, men det var inte riktigt så. Kanske 17-18 grader. Inte kallt tycker vissa säkert, men jag vill gärna ha varmt vatten. Vi tog oss ut till knädjup, sen fick vi nog och vände upp igen.

Samma procedur som förra året, James. Bökade med filten, blev varm, ner och bada, upp, böka filt, varm, tillbaka ner, Theresa ramlade av stora vågen, upp igen, blev varma. Så höll vi på under några timmar. Efter ett tag kände jag att det började bli lite väl obehagligt så efter en stunds övertalande övertygande så kom vi överens om att gå upp och leta reda på glass och taxi och ta oss till hotellet igen.

Glassen var god trots att jag kände mig lätt obehaglig och obekväm så svalkade den mycket. Vi hade fått ett kort av den förste taxichaffisen, så vi tänkte ringa honom om vi inte hittade en annan via hotellet som låg alldeles brevid stranden. I efterhand kan man säga att vi borde ringt honom iallafall, han vi fick åka med var nog inte riktigt lika hundra som förra killen. Den här karln satt som mest och pratade i mobilen medans andra bilister tutade och gick fram och tittade in på förarsidan för att kolla att han var vaken. Det kändes alltså inte riktigt bra nu.

Ut från parkeringen, direkt mot snabbaste av motorvägar på den lilla ön. 90 är ju ändå bara en antydan till hur fort man bör köra, så 150 fungerar ju också. Det var riktigt spännande omkörningar i den hastigheten kan jag säga. Signalhornet används förresten inte för att varna utan för att påminna folk om att dom gör fel och dom borde minsann veta bättre. Den resan kostade oss 7 euro och jag blev faktiskt väldigt glad över att vi kom fram.

Väl tillbaka i tryggheten i hotellet och airconditionen så började jag känna på mig att jag bränt mig ganska mycket, anade att natten skulle bli jobbig, jag har ju trots allt bränt mig några gånger förrut. Den här bilden är från onsdagen, alltså tre dagar efter.

Har ingen fin bild från dag 1, då var det riktigt blodigt rött. Dagen efter, alltså måndagen, skulle vi på guidad tur till varma källor och te-plantage. Det skulle bli väldigt besvärligt, men intressant.

Snart är jag klar med Azorerna historierna, bara några dagar kvar att berätta om. =)

Dagen vi skulle på val och delfinsafari.

Vi var tvungna att stiga upp rätt tidigt, tidigt för att vara semester iallafall. Klockan 07.00. Mest för att hinna äta hotellfrukost innan vi skulle gå. Vi behövde egentligen inte ha med oss så mycket, jag vågade knappt ta med mig kameran faktiskt, med telezoomen. Jag var väldigt peppad på fota valar och delfiner. Man har ju sett såna där fina delfinbilder med helt genomskinligt vatten och så. Det var väl inte riktigt så på Azorerna, inte ute på havet iallafall.

Hur som helst så skulle vi åka med ett företag som heter Futurismo som ordnar olika turistäventyr på Sao Miguel. Först fick vi en halvtimmes genomgång om valar och delfiner och vad som fanns runt öarna, det var ganska många och rätt tråkigt att lyssna på. Det sista han sa var att alla skulle ha flytväst på sig. Jag trodde det skulle vara lite mer om sånt, men men. Det hela fungerade på precis samma sätt som man jagar val egentligen, fast istället för att döda dom fotograferar man och pekar och säger “Ohhh…stor…”. Det finns några utkiksplatser runt om på ön där det sitter några stackare med kikare och spanar hela dagarna, sen ropar dom via radio på båtarna var dom ska nånstans. Inte alls särskilt komplicerat. Tänkte mest på när dom jagade valar back in the days när dom fick ro ikapp dom.

Dagen innan hade dom visst sett väldigt mycket val, men han var noga att förklara att det är inte alls säkert att vi får se några, men vi skulle få pengarna tillbaka om vi inte såg något alls, eller få följa med ut en gång till senare på dagen då. Det kändes alltså rätt tryggt, vi skulle nog få se stora fiskar. Först lastades vi ner i gummibåtar med flytvästar och väskor och tillbehör. Sen brände dom ut i havet i ungefär tio minuter. Motorhaveri. Kändes Rätt oroväckande, men det dröjde bara någon minut så var motorn igång igen och vi fortsatte utåt havet. Vi åkte kanske i 20 minuter innan man hörde upprymd portugisiska på komradion och vi ändrade kurs i ännu högre hastighet. Jag började packa upp kameran ur väskan och var lite lätt oroad samtidigt. Skulle valen kasta badkarsvis med vatten över båten? Skulle det hoppa upp en delfinunge och försöka leka med mig? Ingenting verkar helt osannolikt när man har dyrkameran och är ute på äventyr. När vi närmade oss insåg jag att det skulle nog inte bli så dramatiskt riktigt. Båtarna höll ganska bra med avstånd och jag var väldigt glad över att jag valde att ta med telezoomen.

Det här är på 300mm på en 1.6x crop kamera. Kaskelottval.

Båtarna står samlade och tittar på valen.

Snart dök valen och jag skulle fota fenan, men då ställde sig tjocka kvinnor ivägen. Jättestörande. Det dröjde dock inte länge tills vi for vidare till ett annat ställe med två till kaskelotter. Dom här två simmade alldeles brevid varandra och rullade lite och hade sig, ganska kul, jag fotade som ett psyk. Tyvärr ingen riktigt klockren bild på dom två. När de dykt så for vi vidare till nästa som skulle bli den sista också. Den fick jag bra bilder på när den dök.

Så såg det ut. Ungefär. Vi åkte vidare. Det kändes som att vi var påväg tillbaka till hamnen, men vi skulle visst titta på lite delfiner. Tog ca 40-50 bilder på dom rackarna, men bara två jag blev ganska nöjd med. Det är fyra delfiner som simmar brevid varandra, första bilden är de två mittersta påväg ner och andra bilden kommer de två yttersta upp lite grann.

Kan säga att dom var väldigt svåra att få med på bild. Just den här arten var inte sådär jätte lekfulla utan dom var som snarare påväg från A till B och det var några båtar där emellan.

Sao Miguels kust.

Lite närmre.

Efter vi kom i land så gjorde vi inte så mycket mera den dagen, inga mer bilder. Mest var det att leta rätt på  mat och gå runt och titta lite.

Efter den parken gick vi omgående till köpcentrat, förvånandsvärt stort för en stad med 20000 människor. Theresa hittade lite kläder medans jag endast ville äta och svalka mig. Lite konstigt tyckte jag faktiskt det var att alla rökte överallt, men det är väl som ok där antar jag. Alla rökte även väldigt starka cigaretter så man kände verkligen direkt när nån i närheten rökte. Efter Theresa var nöjd gick mot hotellet och skulle stanna vid en till park innan vi kom tillbaka till hotellet. Den som reseledaren beskrev som “Fin, men det kostar 2 euro, så om man är väldigt intresserad kan den vara värt det.” Vi var som peppade efter den första så vi tyckte att vi hade råd med det. Vi blev mötta av en gubbe som tog betalt av oss sedan var det bara att gå omkring där inne.

Nån snubbe som säkert var viktig för parken.

Ett till jätteträd.

Och ännu ett.

Efter detta gick vi tillbaka till hotellet och peppade inför morgondagen då vi skulle på val och delfinsafari.

Nuså, ny dag och ny energi.

Anywho…vi fortsatte efter strandpromenaden och kom fram till deras torg med stenstruktur och en staty på nån kille som gjort nåt viktigt nån gång.

Vet faktiskt inte vem det var eller vad han gjort, men om man har en så fin staty och spanar ut över alla som går förbi måste man varit viktig. Vid det här laget började jag bli lite less på att gå och ville som sätta mig ner och vila…men först måste jag ju besöka lokala postkontoret och köpa frimärken. Så efter en stunds tittande och letande (vi visste att det skulle vara i närheten av torget, jag hade tjuvlyssnat lite vid turistinformationen) kom vi fram till att den inte alls låg där vi trodde den skulle ligga, däremot visste vi ganska precis vars solresors besökskontor låg, så vi gick dit istället och frågade. Hon var väldigt hjälpsam och ritade en ring på kartan var det skulle ligga nånstans. Senare märkte vi att det fanns utmärkt på en karta som vi fått av dom tidigare, men just då skämdes vi inte för vår dumhet.

Postkontoret var luftkonditionerat och härligt, efter den tryckande värmen ville jag stanna länge där inne, men det är ju svårt att motivera pengarna för resan till Azorerna för att gå på posten. Efter en tids köande med nummerlapp i handen så fick vi våra frimärken och gav oss ut i värmen igen. Nästa stopp blev faktiskt en kyrka som fanns i närheten. Nu ni som fotograferat i kyrkor själva vet att det är rätt mörkt där inne plus att det finns såna där troende som sitter och muttrar. Det hela gör att det känns lite tokigt att fota med blixt och utbrista allt för mycket irritation över att dom inte har tänt nånstans.

Det var lätt pinsamt att sitta på huk och byta objektiv här inne kan jag säga. Fanns lite mer saker att fota, men det kändes rätt dumt att gå omkring och fota. Gud såg mig kanske, vad vet jag?

Väl ute så skulle vi fika lite i kafeét mitt emot kyrkan, där var dom inte heller särskilt kunniga på engelska, men däremot var det uppmärkt vad en cola kostade, så det hela gick som bra ändå. Medans vi sitter och tar igen oss under ett parasoll så ser vi ett riktigt monster till människa. Jag har en bild på henne men fick inte lägga ut den för Theresa. Jag misstänker att hon hade elefantosis eller vad det heter, för hennes vänstra ben och vänstra arm var som stora. Väldigt stora. Hon var som stor hela hon, men i propotion med höger ben och höger arm så såg man viss skillnad.

På fiket kom vi iallafall på att vi skulle gå till det stora shoppingcentret via stadsparken och sedan tillbaka till hotellet. Sagt och gjort så började vi leta oss fram genom gatorna norrut mot parken, och när vi till slut kom fram så blev vi verkligen positivt överraskade. Parken var riktigt grön. Träd, blommor, ormbunkar och allt möjligt överallt. Vi tog många bilder här, men ska bara lägga upp några så ni får någon sorts uppfattning om hur det var.

Ett jättestort träd.

Panoramabild av sex stycken andra bilder, svårt att förklara med ord, men det var mäktigt.

Jag står på andra sidan.

Fanns små ödlor som sprang omkring och prasslade.

Det var lite grann från första parken. Nu orkar jag inte mer igen. Plus att jag måste gå och handla.

Planen redan från början var att ta en promenad in till stan och försöka shoppa lite. I teorin är ju det aldrig något problem, men när man är på ett nytt ställe och vill titta på allt som ett litet barn så tar det rätt lång tid att ta sig från A till B. Och ibland C. Gatorna i Ponta Delgada är ungefär som cykelbanor breda. Trottoaren ca 40cm bred. Men det är klart, det har typ funnits bilar där i tio år, vore väl konstigt om dom på 1600-talet visste att dom skulle behöva ha trottoarer för svenska turister där.

Hursomhelst så åt vi hotellfrukosten på morgonen i vanlig ordning, var egentligen inget märkvärdigt, lite bröd, skinka, ost, olika frukter (inkl ananas) och engelsk frukost. Vi lyckades väl ta oss ut runt 11-tiden då solen börjat komma upp lite och värma på ordentligt. Första stoppet blev faktiskt deras universitetsområde, de hade en ganska fin park och jag var superpeppad på att få fota lite grönska och insekter.

Nu går det inte att se dom små grodorna som satt vid kanten. Vi såg dom iochförsig inte heller förän vi kom så pass nära att dom började dyka i massor ner i dammen. Försökte få några på bild, men det var som omöjligt då jag inte visste var dom satt utan såg oftast bara var dom hoppade ner i vattnet.

Vi gick vidare mot centrum, hann kanske 500 meter sen upptäckte vi den lilla marknaden vi hört talas om av turistledaren. In där och titta på allt möjligt dom sålde, mest frukter och blommor, men även fisk och kött. Vi hittade även en liten butik där inne som sålde inhemska viner, var lite svårt att få reda på något om dom i det läget då försäljerskan bara kunde “Yes” och “No” och förstog inte mycket mer.

Vidare mot centrum. Såg en äldre herre i rullstol, han hade det inte lätt med de smala trottoarerna och endast dom där raka jävla kantstenarna.

Typisk gata i Ponta Delgada.

Efter rätt mycket trilskandes fram bland smågatorna kom vi till slut fram till havet och deras småbåtshamn. Den var faktiskt mysig på nåt vis, det var mycket småfisk och krabbor i den förrutom båtar då. När vi väl var där så visste vi ganska precis var vi var någonstans, vi började promenera efter deras strandpromenad, vi skulle hitta deras turistbyrå av nån anledning. Ganska fint även där, trafik som satan, men så var det överallt.

Nu orkar jag inte mer, ska skriva mer om elefanttanten och valar sen nån gång.